Kvarntorpshögen erbjuder en imponerande utsikt över det vackra landskapet.

Tyvärr är inte den så kallade konsten lika imponerande.

Vi hade redan låga förväntningar på verken när vi gick dit men blev ändå besvikna.

Vissa av konstverken är besvikelser för att de är banala och saknar all form av kultivering och elegans. Ta till exempel Lars Vilks "Hesperidernas Trädgård" som inte är något annat än en knagglig triangel av tanklöst hopmurade stenar. Det slarviga hantverket får det att se ut som om det var gjort av dagisbarn på en eftermiddag (inte en överdrift).

Andra konstverk är besvikelser, inte på grund av ett dåligt hantverk, utan på grund av deras monstruösa och perversa motiv. Exempelvis Richard Brixels "Makt" som föreställer en demoniskt vanskapt människofigur, utan ansikte och med fullt blottat könsorgan. Givetvis kompletterat med kloförsedda djurfötter.

Vid varje konstverk finns en skylt med en QR-kod som leder till en beskrivning om dess historia och innebörd.

Ett genomgående tema är hur konstverken, i deras beskrivningar, kläs upp med en papperstunn fasad av intellektualism, där man desperat försöker övertyga betraktaren om hur djupa och tankeväckande de är. "Jo, detta är visst konst" försöker man desperat bevisa. Men det är som att vränga sofistikation ur en sten. Ögonen ser att det är fult.

Den så kallade konsten på högen varierar alltså från banalt skrot till rena attacker på allt som är vackert. Men vi fick oss åtminstone ett gott skratt av vissa, medan andra gjorde att vi kunde förenas i vår gemensamma förbittring. Så ur det perspektivet var det absolut inget bortkastat besök.

Den vackra utsikten och möjligheten att köpa fika gör det möjligt att njuta av platsen trots den anskrämliga konsten.