Gol Stave Church — Attraction in Oslo

La Iglesia de madera de Gol es una iglesia de madera medieval construida entre los siglos XII y XIII en el pequeño pueblo de Gol, provincia de Buskerud, en Noruega y localizada en esta misma localidad de Gol a 192 km de Oslo. Tras ser desmontada en 1884 fue reconstruida en 1885 en el Museo del Pueblo Noruego, donde permanece en la actualidad. Oficialmente pertenece al Rey de Noruega. La iglesia originalmente se localizaba 500 m al suroeste de la actual iglesia de Gol.

Conserva bastante similitud con la iglesia de Hegge, en Valdres, lo que hace suponer que ambas fueron construidas por el mismo maestro. Probablemente mantuvo su forma original hasta el siglo XVII, con un corredor alrededor de la nave y el coro. La torre central fue renovada en 1694. En la misma época fueron colocadas una techumbre sobre la nave y, en la sala central de esta última, dos ventanas en la pared meridional.

Alrededor de 1730 se le adaptó una galería en el costado norte de la nave y entre 1802 y 1803 el coro y el ábside fueron derribados para construir en su lugar un nuevo coro de técnica laftverk. El corredor alrededor de la nave también fue derribado para ensanchar el nuevo coro. Frente al portal occidental se levantó un porche techado. Así, la iglesia tenía la apariencia que se aprecia en la pintura de J. N. Prahm de 1846 (ver imagen).

Hacia finales de la década de 1870, la parroquia de Gol decidió construir una iglesia moderna de proporciones más amplias. La Sociedad para la Conservación de Monumentos Antiguos Noruegos propuso conservar la iglesia en su lugar, pero la parroquia pensaba derribarla y vender el material. Finalmente, se optó por vender la iglesia a la Sociedad por 200 coronas, con la condición de que fuera retirada cuando la nueva iglesia de mampostería estuviera concluida.

La sociedad no contaba con un terreno a donde trasladar la iglesia, pero en 1881 el rey Óscar II ofreció levantar la iglesia en el centro de sus propiedades en Bygdøy, donde acababa de establecer su colección de objetos históricos y planeaba abrir un museo al aire libre.

La Sociedad sólo pudo recaudar 387 coronas, pero el costo total estimado para el traslado y la reconstrucción ascendía al menos a 6,500 coronas. En marzo de 1884, el rey rescató al proyecto haciéndose cargo de los gastos que faltaban por cubrir. La Sociedad cedió entonces los derechos de propiedad al monarca de Noruega. En enero de 1884 la iglesia fue desmontada. El arquitecto encargado de los planos y el inventario había sido Thorolf Prytz. En marzo, las piezas fueron transportadas en trineo hasta la estación de ferrocarril más cercana. El transporte en tren fue gratuito y las piezas llegaron ilesas hasta la estación de Bygdøy. En la reconstrucción participaron el arquitecto Waldemar Hansteen y el maestro albañil Torsten Torstensen, ya que Prytz se había retirado del proyecto por nuevos compromisos contraídos. La iglesia quedó terminada en el verano de 1885, en el centro del museo al aire libre del rey. Como parte del museo, la iglesia de Gol recibió una importante afluencia de visitantes y permaneció abierta todos los días, a diferencia de los demás edificios del museo, que sólo eran abiertos los domingos. Los cambios significativos que se habían realizado a la iglesia durante el siglo XVII y con el agrandamiento del coro de 1802-1803 hicieron imposible reconstruirla en su forma original. Fue restaurada basándose en parte en especulaciones, reconstruyéndose la nave, el coro y el ábside. Como se argumentaba que la iglesia originalmente había estado rodeada por un corredor y que tenía una torre central, éstos elementos fueron añadidos tomando como modelo a la iglesia de madera de Borgund. La colección de Óscar II fue cedida al Museo Popular Noruego en 1907. Si bien la iglesia de Gol permanece actualmente como propiedad del monarca reinante en Noruega, pero es administrada...

The Stave Church in Norway is a unique and fascinating building that is unlike anything else in the world. It is a medieval church that dates back to the 12th century, and it is famous for its traditional Norwegian architecture.

The church is made entirely of wood, with a construction technique that uses interlocking pieces of timber to create a sturdy and durable structure. The intricate carvings on the building's exterior are also a testament to the skill and craftsmanship of the original builders.

Visitors to the Stave Church will be struck by the beauty of the building and the peacefulness of the surrounding countryside. The church's interior is equally impressive, with a sense of history and tradition that is rarely found in modern buildings.

One of the highlights of the Stave Church is the excellent conservation work that has been carried out to preserve the building. Visitors can see the original construction techniques and materials up close, and the history of the church is carefully explained in informative displays.

Overall, the Stave Church is a must-see for anyone interested in history, architecture, or religion. It is a testament to the skill and creativity of medieval craftsmen, and it is a fascinating glimpse into Norway's rich...

Nyårsafton vid Gols Stavkyrka

Det var nyårsafton, och snön låg tät över Oslo. På Bygdøy, där Gols Stavkyrka stolt reste sig som ett minnesmärke från svunna tider, rådde ett nästan magiskt lugn. Den mörka träkyrkan var täckt av ett tunt lager snö, och de snidade drakhuvudena på taket tycktes vakta platsen mot det nya årets okända krafter.

Familjen Mingert, som hade kommit från Sverige för att fira nyår i Oslo, hade läst om Gols Stavkyrka och bestämt sig för att avsluta året där. Föräldrarna, Theresia och Hans , och deras ett barn, Nataniel , fascinerades av kyrkans mystik. Den var som tagen ur en saga, och de kunde nästan höra viskningar från förr när de gick över den frostiga marken runt byggnaden.

När de steg in i kyrkan möttes de av doften av gammalt trä och stillheten som bara en plats med århundraden av historia kan ge. Ljuset från deras ficklampor dansade över väggarna, där runor och symboler berättade historier om tro och liv i en tid då världen var mörkare och full av mysterium.

Men något kändes annorlunda den här kvällen. NATANIEL , pekade mot altaret och sa med viskande röst: "Det är någon där borta."

Familjen stannade upp. Vid altaret stod en äldre man i lång, mörk mantel. Hans ögon tycktes glimma i skenet från de levande ljusen som plötsligt tändes utan förklaring. Mannen log och gjorde en gest för att de skulle komma närmare.

"Välkomna," sa han med en röst som ekade mjukt i den lilla kyrkan. "Ni är här vid en särskild tidpunkt. Det gamla året lämnar oss, och det nya står på tröskeln. Här, i denna kyrka, möts tiden på ett sätt som få förstår."

Familjen såg förundrat på varandra men följde långsamt efter mannen. Han började berätta historier om kyrkans historia – om hur den en gång restes i Gol, hur den blev en plats för böner och löften, och hur den nu stod här som en bro mellan dåtid och nutid.

Plötsligt började kyrkklockan ringa, trots att ingen fanns där för att dra i repet. Ljuset från fönstren blev starkare, som om själva byggnaden andades liv. Mannen vände sig mot dem igen och sa: "Ingen lämnar denna plats utan ett nytt löfte. Vad önskar ni för det kommande året?"

Theresia och Hans önskade hälsa och lycka för sin familj. Nataniel , önskade sig mod att följa sina drömmar. med barnets oskyldighet, önskade att världen skulle bli en bättre plats. Mannen log och nickade, som om han hade hört liknande löften i århundraden.

När de gick ut ur kyrkan några minuter före midnatt, var mannen borta. Stjärnorna gnistrade på himlen, och ljudet av fyrverkerier började höras från stadens centrum. Familjen stannade upp en stund och blickade tillbaka mot den mäktiga kyrkan, som nu låg i mörker igen.

Kanske var det inbillning, eller kanske inte, men de kände sig förändrade. Det var som om platsen hade gett dem en påminnelse om att historia och framtid är sammanflätade, och att varje val i nuet formar det som komma skall.

När klockorna slog midnatt och raketerna färgade himlen i regnbågens alla färger, visste familjen Mingert att detta var ett nyår de aldrig skulle glömma. Gols Stavkyrka hade blivit en del av deras historia, lika mycket som de nu var en...