Ramberget — Attraction in Göteborgs Stad

Snacka om att se otroligt mycket och långt. Att se Göteborg från ovan åxå.... Min underbara hemstad.

Lite historia Ramberget fick sin karaktäristiska form under istiden för 12 000 år sen, och är nu en rest av den bergrygg av röd Göteborgsgnejs, åt öster övergående i ögongnejs, som en gång löpte fram mellan Slottsskogsbergen i söder och Bjurslätts-Grimbobergen i norr.

Nordostsluttningen är flack medan sydvästsidan har ett högre stup som syns tydligt ifrån älven. Inlandsisen har lämnat spår både i berghällarna och i form av flyttblock i området. Den cirka 2 000 meter tjocka isen flyttade sig från nordost till sydväst, skavde på bergets nordöstra sida och formade ett sluttande plan upp mot bergets topp. Isen tog med sig stora stenar ur bergväggen under sin fortsatta väg över bergets läsida i söder och sydväst. En sluttande sida lämplig för körväg och en brant sida, den så kallade 'ättestupan', blev resultatet.

Ramberget har fått sitt namn av gammalsvenskans ord "rám" eller "ravn" som betyder korp och än idag häckar korpen på Ramberget. Fram till början av 1800-talet, då man fortfarande i stor utsträckning använde ved som bränsle, fanns det inte ett träd på hela Ramberget vilket istället var täckt med ljung. Under mitten av 1800-talet startades flera projekt för att återplantera träd på Ramberget. Man planterade då bland annat en bokskog som utgör den centrala vegetationen i parken idag. Här finns även lärkträd och högre upp mot toppen växer tallar och mindre ekar.

Högst upp på Ramberget fanns ännu i mitten av 1950-talet ett utsiktstorn, som uppfördes under andra världskriget för militära ändamål. År 1949 byggdes ett utsiktsbord med pilar på diverse sevärdheter som kan beskådas från berget. Detta utsiktsbord kompletterades 1997 med en mur som även omnämner en del senare tillkomna landmärken. Den 26 september 1905 drabbades Ramberget av ett kraftigt jordskred, då en kilometerlång spricka bildades från Klockaregården i norr till Ättestupan i söder. Sättningsskadorna blev svåra för många hus, men inga personskador rapporterades.

En så kallad fångstboplats från yngre stenåldern har varit känd i närmare 200 år. Boplatsen ligger på den nordöstra sluttningen av Lilla Ramberget och kallas för Sellmans villa.

År 1910 anlades en vattenreservoar efter ritningar av göteborgsarkitekten Yngve Rasmussen på cirka 60 meters höjd på bergets sydöstra del, där Rambergvägen går upp från Herkulesgatan. Det var då Lundby fick sin kommunala vattenledning. James Keiller ville att Lundbyborna skulle ha bra dricksvatten, och i donationsbestämmelserna står det att staden får anlägga en vattenreservoar inom parkens område. Byggnaden finns fortfarande kvar.

Rambergsgubben I gamla tider berättades sagan om Rambergsgubben: "Han var god vän med jätten Godhemsgubben, ända tills folket i bygden börjat anta den kristna läran och därför skulle bygga en kyrka. Folket vände sig därför till Rambergsgubben och bad att få ta sten till kyrkbygget från hans berg. Det kunde han absolut inte gå med på, eftersom ingen jätte kunde tänka sig en kristen kyrka i sin närhet. Eftersom man inte fick någon sten av Rambergsgubben, bestämde man sig för att uppföra kyrkan på andra sidan älven. I Godhemsgubbens berg började man därför att bryta sten. Men då han insåg vad de höll på med, lovade han att släppa till stenen samt transportera den, bara de byggde kyrkan på sin sida av älven. Detta blev man överens om. Men då Godhemsjätten en dag kom körande med ett stort lass sten utför berget, fick Rambergsgubben se honom och blev så arg, att han tog ett stort klippblock och kastade efter Godhemsjätten och hans vagn. Oxarna slogs ihjäl och vagnen krossades. Klippblocket ligger fortfarande kvar. Godhemsjätten blev nu rasande och gick längre upp på berget, där han tog toppen av en stor klippa som han kastade rakt emot Rambergsgubben. Klippstycket träffade Ramberget med sådan kraft, att det sprack. 'Jättestenen', som den kallas, finns fortfarande...

Ramberget is probably the best mountain in Gothenburg. With a wide-ranged view and multiple ways of walking and/or driving (open for cars during summer season, although I'd wish it wasn't since people tend to drive quite reckless where people walk...) it sure makes the best view point for anyone who wants to enjoy the skyline of Gothenburg.

There are lots of accessible roads, the main one in asphalt, and several wood-ish trails and tracks in various sizes with lots of cozy benches and hidden gem-like viewpoints. It's a perfect place for runners who'd like to stay in town and still experience a forest bubble.

During spring and summer it's very crowded, every hour of both day and night, especially during the sunny and warm days and weekdays when people like to party. If you're more into privacy and calmness, I'd recommend visiting during autumn and winter, when the car roads are closed and less tourists crowd every viewpoint.

The car road is avalible for vehicles between 08:00 to 18:30 during april -...

Great view towards Goteborg, the river and hisingen... I love the view and the walk around even the trails within the park, great exercise and view... usually you can drive...