Haga Ocean — Attraction in Solna kommun

I honestly don’t understand the good reviews on Google Maps – I visited Haga Oceans on a Tuesday and unfortunately have to say it wasn’t worth the money.

However, I should mention that I might be a bit spoiled, as I’ve been to places like the aquarium in Lisbon or the butterfly house near Malaga – places that are truly enchanting and impressive!

In comparison, during my visit to Haga, I noticed that everything (the building, café, animal enclosures) felt very uninspired and carelessly designed. Everything is incredibly small (we were done in 20 minutes without rushing), it smelled strange, the plants looked mushy, and I saw more dead than alive butterflies.

I found it incredibly disappointing and would not recommend a visit – especially if you've already experienced beautiful zoos, aquariums, or...

I think the place is generally nice, but the quality compared to the price is terrible. The area is divided into four sections (the fifth is under renovation). In the first, relatively large section, there is a very small aquarium where koi carp are swimming in extremely cramped conditions. Then, there are two sections with interesting animals and plants, but also a large number of dead butterflies. Finally, you enter the aquarium area, where water drips from the ceiling so much that it’s hard to find a dry spot on the carpet.

The website states that predatory fish feeding takes place at 3 PM. I waited two hours for this event, only to find out that the information was outdated. In the meantime, a rather large cockroach ran past our feet (none of the animals feed on them). I do not...

Jag har sett mycket i mina dagar – vildmarkssafari i Sydafrika, närkontakt med älgar, och en gång matade jag en kinesisk tiger – men inget hade riktigt förberett mig på den adrenalinkick som väntade vid hajakvariet.

Det hela började stillsamt nog. Glaset mellan mig och rovdjuren kändes tryggt nog för att sänka garden lite. Hajarna cirklade tyst, graciöst, som skuggor i vattnet. Men så – matdags. Och med ett skrål som kunde väcka döda äntrade dagens verkliga attraktion scenen: Owe, husets zoolog och djurentusiast av närmast mytologiska mått.

Owe var som en korsning mellan David Attenborough och en hockeykommentator under förlängning. Med armarna vevande och rösten vibrerande av inlevelse guidade han oss genom hajarnas måltid som om det var VM-final i rovfiskars lunchvanor. 'DÄR kommer hon! Och jaaaa! Titta på bettet – rena urkraften!' ropade han när den stora honan slog till mot en sladdrig matbit som vore det ett dramatiskt avgörande i sudden death. Publiken – mest barn och några halvskeptiska föräldrar – tjöt av förtjusning. Själv log jag, för Owe hade den där sällsynta egenskapen att smitta av sig med sin glädje. Man kunde inte värja sig.

Och mitt i detta undervattensskådespel, nästan som en parentes men ändå oförglömlig: den lilla babyhajen. Inte mer än en arm lång, glidande runt med ett slags nyfödd självsäkerhet jämfört med de två stora hajarna, som en miniatyrisk skugga av framtida storhet.

Jag kom dit för att se några fiskar med vassa tänder. Jag gick därifrån med skratt, respekt och en känsla av att just ha bevittnat ett slags undervattensdrama – komplett med hjälte, kommentator och framtidslöften. Hajakvariet? Rekommenderas varmt. Owe? En naturkraft i sin egen rätt...