Olof Palme Memorial Plaque — Attraction in Stockholm

Mitt i Sthlm, samtidigt en sfär av subli frid och introspektion. Vill man visa någon som aldrig bott i huvudstaden vad Sthlm EGENTLIGEN "är", ska man be personen ifråga stå där i korsningen tunnelgatan - sveavägen (eller på någon av parallellgatorna) en mörk, regnig okt-marskväll och meditera över Sthlm som stad; en döv och blind gud, likgiltig inför alla dödliga och i och med sin näringslivsföljsamhet och privatbilismanpassning direkt fientlig mot den arbetande, trötta och för varje år mer knäckta och otrygga egendomslösa majoritet som byggt staden, infrastrukturen, fastigheterna och all rikedom som avnjuts i dem, det folkdjup vars intressen Palme med sin de facto tandlösa frasradikala socialdemokrati representerade, i vissas ögon med sådan frenesi att han förrått landet, understod sig att vara emot apartheid, kolonialism och USA:s ständiga krig mot div. utfattiga länder i tredje världen även när det inte var pk, och ville föra en politik som genom försiktigt egalitära ambitioner drabbade alla tyngda av penningens börda, den alltid lika värnlösa aristokratin, krigsindustrin och finanseliten främst och bland de nazianstuckna officersklubbarna (som just denna era odlade den för Sverige endemiska rusofobin ovanligt entusiastiskt, en trend som går i cykler; Ryssland är 2019 återigen världssamfundets Mordor enligt media, precis som 1986, vår hysteriska rädsla för den närliggande kontinentrepubliken som hållit NATO och Hitler borta från våra kuster hade alltså inte mycket med statsskicket att göra) var han inte bara ovärdig att leda landet, han förtjänade inte att leva. Så någon gjorde något åt det och det plasrtiga, aidssjuka, dekadenta och individualistiska 80-talet nådde en slags höjdpunkt när en alkoholiserad amfetaminist knappt i stånd att gå raskt, än mindre smyga upp vid sidan av/bakom och skjuta en statsminister i ryggraden med ett par dödande skott och sedan kattlikt försvinna i skuggorna medan snuten inte gjorde något mer än att spärra av ett par kvadratmeter trottoar runt liket och sedan irra runt som skolbarn vid oväntad håltimme och försöka hålla masken. Det är en plats full av kraft. En helgedom i kraft av...

Anyone who walks along Sveavägen today in their daily stress cannot be blamed for missing the small plaque wedged between the stones on the sidewalk at the level of Olof Palmes Gata. But in fact, it was precisely here that the fateful cinema visit ended that dark February evening.

Conspiracy theories may continue to abound, but no one can question that Olof Palme's memorial site is actually located...

many people write was nothing to see What do they expect to see? If they go a bit further they will find a granitic stone on his grave Simple grave as simple he was during his life He was a statesman of great caliber and unfortunately the hidden power assasinated him I am grateful that I lived in sweden...